Förtydligande om föräldrapenningdagar som inte använts
Försäkringskassan vill göra ett förtydligande angående den statistik som förekommit i media de senaste dagarna.

Beräkningen av det kvarvarande värdet av dagarna som aldrig använts har överskattats på grund av att dagarna värderats enligt den generella medelersättning som alla föräldrapenningdagar ersattes med under år 2007. Eftersom en stor del av de kvarvarande dagarna är dagar som skulle ha ersatts i enlighet med en lägstanivå à 60 kronor per dag så överskattas värdet om en generell medelersättning används.

Den siffra som uppgivits på 1,7 miljarder kronor kan istället skattas till cirka en miljard kronor beroende på en rad olika faktorer. Skattningen är svår eftersom ett antagande måste göras om det skulle vara kvinnor eller män som skulle ha använt dessa dagar – här räknat som en medelersättning oavsett kön dels över grundnivå samt på lägstanivå.

Om bara kvinnor skulle ha använt dagarna hade värdet varit ca 200 miljoner kronor lägre än om bara män skulle ha använt dagarna, detta till 2007 års respektive medelersättningar. Om dagarna skulle ha använts några år tidigare hade värdet av dessa dagar varit lägre eftersom löner och därmed ersättning per dag ökar med åren.

Dagar som inte använts när barnet fyllt 8 år ökar. Sedan mitten av 1990-talet ökar antalet outnyttjade föräldrapenningdagar med i genomsnitt en dag per år och barn. Det genomsnittliga antalet dagar på sjukpenningnivå som inte användes och ”brann inne” för åttaåringarna år 2007 var 21 och antalet lägstanivå dagar 24. För de barn som fyllde 8 år under 2007 fanns det kvar dagar på sjukpenningnivå för nästan vartannat barn. Motsvarande siffra för lägstanivådagarna var cirka 40 procent.

Det finns flera anledningar till att alla föräldrapenningdagar inte används. En del föräldrar sparar föräldrapenningdagar för att använda dem senare när barnet blivit lite äldre. Föräldrarnas arbetssituation kan dock göra att det sedan är svårt att ta ut dem i form av längre ledigheter, enstaka tillfällen eller kortare arbetstid. Ersättningsnivån för lägstanivådagarna kan av vissa föräldrar upplevas vara för låg och att det inte är värt besväret att använda dagarna. Det kan också vara så att föräldrarna glömmer bort att dagarna finns kvar, trots Försäkringskassans årliga påminnelsebrev till de föräldrar som har ett visst antal dagar kvar att ta ut.

Vi har inte råd med EUs klimatmål, med tanke på finanskrisen. Det tyckte sju EU-länder vid toppmötet i veckan som veckan som gick. Det är kortsiktigt tänkt och inte särskilt smart. För finanskrisen och klimatkrisen liknar varandra, och kräver politiska lösningar som är sammanflätade med varandra.

Vi har byggt våra liv på slöseriets ekonomi, på illusionen om en ständigt ökad konsumtion, baserad på lättsinniga lån och en oändlig natur. Alla kan nu se att de liberala ekonomer haft fel som sagt, att den bästa av världar uppstår med så små restriktioner som möjligt på det finansiella området. Andra liberala ekonomer har predikat att klimathänsyn är ”externaliteter” som man kan strunta i, och om det är företagsekonomiskt lönsamt att skövla regnskogar, ska man göra det. Också dessa tänkare har kört i diket.

I förra vecken kom miljöekonomen Pavan Sukhdev på Deutsche Bank med en rapport där han uppskattar att jordens miljökapital förlorar 2 000 – 5 000 miljarder dollar om året, enbart på avskogningen. Den ekologiska katastrofen är med andra ord minst lika kostsam som kollapsen på finansmarknaderna.

Vi har fått de återkommande bubblorna och kriserna genom att finansmarknaderna svämmar över alla breddar av kortsiktigt kapital, främst många tusen miljarder i pensionsinbetalningar från världens alla löntagare.

Ett sätt att förebygga nya excesser på finansmarknaderna är att göra att produktion blir viktigare än att tjäna miljoner på att flytta andra människors pengar fram och tillbaka.

Om vi därför styr över en större andel av privata och offentliga pensionsfonder, som t ex AP-fonderna, till långsiktiga klimatinvesteringar kan vi slå flera flugor i en smäll. Vi dämpar riskerna för nya spekulativa bubblor, samtidigt som vi minskar sårbarheten med växthuseffekten. Behoven är oändliga. Vi behöver snabbtåg, vi behöver förebygga översvämningar i Stockholms tunnelbana och klimatteknikföretagen ropar efter riskkapital. Investeringar som också möjliggör att vi kan sätta ett växande antal arbetslösa i meningsfullt arbete.

Inser vi att finanskrisen hänger samman med klimatkrisen kanske vi rentav kan få en debatt om lyckan. Är det att jaga som en idiot för att låna till en platt-TV eller gno ihop extra stålar för att kunna ligga några veckor på en strand i Thailand?

Idag avslöjar tidskriften ”Social Politik” att det finns 1.7 miljarder i outtagna föräldrapenningar från förra året. Vi har tydligen inte ens råd med våra barn, där vi springer runt i ekorrhjulet. Det är absurt.

Björn Elmbrant
Redaktionsmedlem Dagens Arena
http://www.dagensarena.se/text/2008/10/finanskrisen-och-klimatkrisen-liknar-varandra