Deporteringarna fortsätter

Läs Maria Wallins krönika från nya numret här:  Ge ensamkommande amnesti 

Och sedan , den 29 mars:

Ännu ett plan från Landvetter till Kabul i natt, med 20 deporterade.
M påtalar det helt stilla i lunchmatsalen. Hans ögon utan hopp, ingen tillit kvar.
– Flera hade varit här i flera år, 3 år, 6 år… det spelar ingen roll.

Dagen innan hade jag samtal med min nya mentorselev tillsammans med hans tidigare gode man, som inte släppt taget.
Han ansågs av Migrationsverket vara 18 och flyttades i höstas från ett hvb, hem för vård eller boende, i Lysekil till en anläggning för vuxna utanför Strömstad. Ny skola, nya sammanhang.
När det boendet las ner för någon månad sen, flyttades han till det stora asylboendet i vår kommun. Ny skola, nya sammanhang. Så som tonåringar flyttas som schackpjäser på Migrationsverkets svenska bräde.

Han har haft en ganska glad uppsyn, tyckte det varit roligt att börja skolan igen – så jag var oförberedd på hur skör han var, hur tunn ytan är över det kaos han bär på. Hur sorgen skulle välla fram där i vårt lärarrum.
En helt förlamande oro.
Han var i Lysekil kompis med Ismet, som tog sitt liv i Dals Ed.
Han har också fått avslag av Migrationsverket.
Överklagan dröjer, väntetiden är mellan åtta till 12 månader.
Han vågar inte tro på uppehållstillstånd, för sen, om inte…?
– Jag har inget liv. Det finns inget liv för mig, säger han tyst i en alldeles genomskinlig förtvivlan.

Han har en personlig hotbild i Afghanistan, kan inte komma tillbaka… och han vet att ett avslag innebär slutet – och jag blir rädd.
Vad händer vid ett eventuellt avslag? Ska han ens orka vänta? Ismet gjorde inte det.
Känner min totala maktlöshet. Gråter inombords. Och skäms.

Maria Wallin

Om det svenska samhällets svek mot Ismet.
Efter Ismets suicid har Lysekils kommun beslutat att de som Migrationsverket skriver upp i ålder ska få bo kvar i väntan på överklagan.
Men många har redan hunnit skickas iväg och har redan spridits ut geografiskt och nu flyttats på om igen. Som i så många andra kommuner.

Med på planet till Kabul fanns också journalisten Wares Kahn, som Martin Schibbye träffade i förvaret i Åstorp:

I morgon deporterar Sverige den dödshotade Khan till Afghanistan

Hur är det etiskt möjligt att läkare deltar vid deportationerna?
Läkare vägra medverka i deportationerna

 

image_pdfSkriv ut PDF!image_printSkriv ut!
Postad i

Lämna en kommentar





Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

ANNONSER

Vårt nyhetsbrev

Prenumerera på SocialPolitiks digitala nyhetsbrev här!

ENOUGH

Donera till SocialPolitik!

I 24 år har tidningen envist skrivit om allt från barns livsvillkor och kulturens kraft till hur socialtjänst, psykiatri fungerar.

Det tänker vi fortsätta med. Vi behöver ditt stöd!

 

KÖP REKORDÅRENS SOCIONOMER

SOCIALPOLITIK NR 1 2021