<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><rss version="2.0"
	xmlns:content="http://purl.org/rss/1.0/modules/content/"
	xmlns:dc="http://purl.org/dc/elements/1.1/"
	xmlns:atom="http://www.w3.org/2005/Atom"
	xmlns:sy="http://purl.org/rss/1.0/modules/syndication/"
		>
<channel>
	<title>Kommentarer till 4000 gömda barn</title>
	<atom:link href="http://www.socialpolitik.com/debatt-post/feed/" rel="self" type="application/rss+xml" />
	<link>http://www.socialpolitik.com/debatt-post/</link>
	<description>Kultur &#38; samhälle</description>
	<lastBuildDate>Wed, 01 Feb 2012 12:16:42 +0000</lastBuildDate>
	<sy:updatePeriod>hourly</sy:updatePeriod>
	<sy:updateFrequency>1</sy:updateFrequency>
	<generator>http://wordpress.org/?v=3.3.1</generator>
	<item>
		<title>Av: Yvonne Haglund</title>
		<link>http://www.socialpolitik.com/debatt-post/comment-page-1/#comment-5</link>
		<dc:creator>Yvonne Haglund</dc:creator>
		<pubDate>Sun, 19 Oct 2008 12:30:27 +0000</pubDate>
		<guid isPermaLink="false">http://socialpolitik.com/utveckling/?p=34#comment-5</guid>
		<description>Allt för lite fokus läggs på barn som lever med våldet som följeslagare, det är av stor vikt att detta skyddet förbättras. Som Katarina Weinehall skriver är det mycket viktigt med bättre riskbedömningar direkt när ett beslut skall tas om skydd.
I många kommuner finns ingen strategi/handlingplan för hur detta skall genomföras och på så sätt brister kommunen i sitt ansvar.I dessa frågor krävs personer med riktad kompetens på hur stöd och skydd skall bedömas. 

Det intressanta i dessa ärenden är att allt fokus ligger på kvinnorna och barnen som är traumatiserade och måste fly. När skall vi ändra fokus och lägga allt till förövarna/männen? Våld i nära relationer ökar och det är dags att flytta fokus till de som utför våldet.

På vilket sätt tar vi ansvar för dessa kvinnor och barn som får mycket allvarliga skador i livet? Är det ok att dessa kvinnor och barn drabbas av ett handikapp resten av livet? Hur ställer sig Försäkringskassan till rehabilitering av dessa brottsoffer?
Frågorna är många och i alla samtal och föreläsningar talas det om kvinnojourernas arbete, men hur långt hjälper det dessa brottsoffer? Räcker akut omhändertagande?

Yvonne Haglund
Föreningen ANDRUM</description>
		<content:encoded><![CDATA[<p>Allt för lite fokus läggs på barn som lever med våldet som följeslagare, det är av stor vikt att detta skyddet förbättras. Som Katarina Weinehall skriver är det mycket viktigt med bättre riskbedömningar direkt när ett beslut skall tas om skydd.<br />
I många kommuner finns ingen strategi/handlingplan för hur detta skall genomföras och på så sätt brister kommunen i sitt ansvar.I dessa frågor krävs personer med riktad kompetens på hur stöd och skydd skall bedömas. </p>
<p>Det intressanta i dessa ärenden är att allt fokus ligger på kvinnorna och barnen som är traumatiserade och måste fly. När skall vi ändra fokus och lägga allt till förövarna/männen? Våld i nära relationer ökar och det är dags att flytta fokus till de som utför våldet.</p>
<p>På vilket sätt tar vi ansvar för dessa kvinnor och barn som får mycket allvarliga skador i livet? Är det ok att dessa kvinnor och barn drabbas av ett handikapp resten av livet? Hur ställer sig Försäkringskassan till rehabilitering av dessa brottsoffer?<br />
Frågorna är många och i alla samtal och föreläsningar talas det om kvinnojourernas arbete, men hur långt hjälper det dessa brottsoffer? Räcker akut omhändertagande?</p>
<p>Yvonne Haglund<br />
Föreningen ANDRUM</p>
]]></content:encoded>
	</item>
</channel>
</rss>

