Gräsrotsinlägg om familjehemsvård

När barn och unga inte längre kan bo tillsammans med sina föräldrar blir de oftast placerade i familjehem för längre eller kortare tid.

Det var den allvarliga kritiken mot familjehemsvården från JO och riksdagens revisorer
(1991/92) som ledde fram till att Socialstyrelsen fick regeringens uppdrag att stärka och
utveckla familjehemsvården. Det ledde så småningom till BBiC-projektet (1999-2005) och
idag (uppgiften är från mars 2012) har 61 % av landets kommuner ordinarie licens. Långt fler
använder BBiC med prövolicens. Med BBiC har socialtjänsten fått ett enhetligt system för
den sociala barnavården vad gäller utredning, planering och uppföljning där barnets behov
står i centrum.

De senaste åren har bristerna i familjehemsvården uppmärksammats. Självklart ska den vård
som samhället erbjuder vara bättre än den vård barnet skulle ha fått om det hade stannat kvar i
sin ursprungsfamilj.

Idag finns inte något enhetligt system för att utreda familjehem. IMS (Institutet för utveckling
av metoder i socialt arbete) gjorde 2009 en systematisk kunskapsöversikt över vilka
utrednings- och bedömningsinstrument som finns för rekrytering av familjehem. Man
konstaterar där att en svensk standardisering för utredningar skulle föra med sig flera fördelar.
Utvecklingsarbetet mot en sådan standardisering måste fortsätta för att gynna barns uppväxt i
familjehem.

Ett vanligt sätt att utreda familjehem är med hjälp av Kälvesten/Meldahls djupintervju.
(”Familjepsykologi”, Liber 1982.) Intervjun bygger på objektrelationsteori och har ett
tregenerationsperspektiv.

Vi är några personer i Västsverige som under 1990-talet utbildades av Solvej Abrahamsson
(som under många år haft nära kontakt med en av författarna – Anna-Lisa Kälvesten) i
grunderna i intervjumaterialet och teorin bakom frågorna. I mitten av 1990-talet fördjupades
våra kunskaper genom Solvej då vi lärde oss att ”tolka” djupintervjuerna. Sedan dess har vi
– kursdeltagare tillsammans med Solvej – bildat ett nätverk som har träffats fyra gånger per
år för att fördjupa och hålla kunskapen levande. Vi använder oss själva av djupintervjun,
vi tolkar intervjuer och vi utbildar socialsekreterare/familjehemssekreterare i Kälvesten/
Meldahls djupintervju.

Det framkommer då och då kritik mot djupintervjun; den är för gammal och omodern. Och
visst, samhället ändras och våra kunskaper har vidgats. Därför har Solvej Abrahamsson
bearbetat frågeformuläret 1995 och 2001 och nu senast 2012 tillsammans med nätverket.
Intervjumaterialet står sig väl mot de tankar vi har om vad ett familjehem behöver ha för
kvalitéer.

Många familjehemsenheter och konsulentstötta familjehemsföretag presenterar sig med att
de utreder alla sina familjehem med stöd av Kälvesten/Meldahls djupintervju som en garanti
för kvalité. Vi vill uppmärksamma och lyfta fram HUR man använder sig av djupintervjun.
Vi har alltför ofta mött intervjuare som inte har någon utbildning i metoden. I värsta fall
använder man enbart intervjun som ett frågeformulär och förlorar därmed den möjlighet till
process som en extern tolkning och fördjupning innebär.

Vi menar att det inte räcker att man är socionom och erfaren familjehemssekreterare för att
göra en djupintervju. Man behöver förstå syftet med intervjun, varför och hur man ställer de
enskilda frågorna. Vi menar att tolkaren inte ska ha någon förförståelse av den intervjuade
familjen för att inte påverkas av detta. Den som tolkar behöver kunna sammanställa
kronologin i ett tregenerationsperspektiv. Den som gör intervjun återkopplar och processar
det som kommit fram under intervjun och tolkningen. Under det fortsatta samarbetet med
familjehemmet är det den processen som utgör grunden för reflektion kring hur familjens
bakgrund påverkar det som händer under placeringen.

Sammanfattningsvis

För att Kälvestensintervjun ska fylla sin funktion är det vår uppfattning att:

  • intervjuaren skall ha relevant utbildning
  • intervjun inte ska användas som ett renodlat frågeformulär
  • intervjun ska tolkas av extern utbildad tolkare
  • intervjun ska återkopplas och utgöra inledning till ett processinriktat samarbete

Kom ihåg – Kälvestensintervjun är inte slutet av en rekrytering utan början på ett samarbete!

Solvej Abrahamsson
Helen Björesund
Christina Emilsson
Karin Hedman

Läs Carina Håkanssons kommentar ”Det handlar mera om hållbara relationer och om tid.…”

image_pdfSkriv ut PDF!image_printSkriv ut!
Postad i

2 Kommentarer

  1. Redaktion den 5 apr 2013 kl 13:54

    ”BBiC må vara en bra metod, men dock bara en metod. Den kan också användas som ett sätt för en socialtjänst att ”ha gjort något” utan att någon åtgärd ö h t sätts in. Om ett upprättat dokument som inkluderar en figur med ett barn i centrum och olika trådar i ett slags nätverk som ritas upp kring det aktuella barnet, så handlar det till syvende och sist ändå om bedömningar och formuleringar på utredarens villkor. Och när dokumentet väl finns stannar det inte sällan vid just det. Är vårdnadshavaren oense, ber om stöd på ett sätt som inte passar in, så är det ändå samma hierarkiska system som socialtjänsten har ”i väggarna” och i strukturen som dokumentet både upprättats och används i.
    Och riskerar därmed att stanna vid det – som ett slags insats i sig.”
    skriver sign Utredd & utan hjälp



  2. Anna-karin den 22 nov 2012 kl 00:20

    DET GER ABSOLUT INTE S-TJÄNSTEN OCH ANDRA INBLANDADE RÄTT ATT STJÄLA VÅRA BARN OLAGLIGT GENOM ATT LJUGA, FÖRTALA, MANIPULERA, PÅHOPP/PÅHITT MM… FÖR ATT ÅSTADKOMMA OMHÄNDERTAGANDEN/PENGAR/ARBETE MM. DE SKALL FÖLJA LAGARNA DE OCKSÅ.



Lämna en kommentar





Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

ANNONSER

Vårt nyhetsbrev

Prenumerera på SocialPolitiks digitala nyhetsbrev här!

ENOUGH

Donera till SocialPolitik!

I 24 år har tidningen envist skrivit om allt från barns livsvillkor och kulturens kraft till hur socialtjänst, psykiatri fungerar.

Det tänker vi fortsätta med. Vi behöver ditt stöd!

 

KÖP REKORDÅRENS SOCIONOMER

SOCIALPOLITIK NR 1 2021