Professorer försvarar Dodillet

Sven-Axel Månsson har skrivit en kritik av Susanne Dodillets avhandling Är sex arbete? Svensk och tysk prostitutionspolitik sedan 1970-talet (600 s.) som i februari ventilerades inom ämnet idé- och lärdomshistoria vid Göteborgs universitet.

Månssons kritik ansluter sig till de beskyllningar som tidigare framförts av Kajsa Ekis Ekman i DN – hon talar där om ”förvanskningar” och i en replik ”förfalskningar” – och till de anmärkningar som förts fram i en bloggtext och vid disputationen av juristen Jenny Westerstrand, vilken liksom Månsson känt sig kritiserad i Dodillets avhandling. Månssons text mynnar ut i en fråga om avhandlingen inte borde ha underkänts?

Låt oss se hur det går till inom forskarutbildningen vid ett svenskt universitet! Dodillets arbete har bedrivits på seminariet i idé- och lärdomshistoria vid Göteborgs universitet, där kapitel för kapitel granskats av doktorander, handledare och seminarieledare. Efter ett längre slutseminarium har texten också kontrollästs av en oberoende forskare i ämnet. De svenska universiteten är organiserade så att flera oberoende forskarutbildningsämnen kan rymmas inom en institution. Vid disputationen fungerade socialantropologen Brian Palmer som opponent, och avhandlingen har sedan godkänts av en betygsnämnd bestående av en idéhistoriker, en jurist och en etnolog. Beslutet att godkänna var enigt, ingen kom på idén att denna gedigna och empiriskt väl genomarbetade avhandling skulle underkännas för doktorsexamen i idé- och lärdomshistoria. Opponentens bedömning redovisades för övrigt i en mycket positiv recension i Göteborgs-Posten 14 mars 2009.

Givetvis kan man ändå diskutera en idéhistorisk avhandling utifrån dess argumentering, dess tolkningar och källbehandling. Men det går inte att uppfatta Månssons text som en kritisk recension av Dodillet. Den ger mer intryck av enögd partsinlaga. De konkreta invändningar han kommer med beror möjligen på att han missförstått eller vägrat acceptera Dodillets utgångspunkter. Han erkänner att det kan vara svårt att ”hålla koll på sina känslor” då ens egen forskning lyfts fram och ifrågasätts. Det visar sig också att han helt misslyckats med detta och vägrat inse att ingen författare är en neutral och auktoritativ uttolkare av sin egen text, i synnerhet inte trettio år i efterhand. Att som han föreslår intervjua 1970-talets aktörer inom prostitutionsforskningen hade inte gett något facit till vad som verkligen hände.

Månsson beskyller Dodillet för att ”göra vetenskap av sin personliga uppfattning”, medan de kulturella skillnaderna mellan tysk och svensk prostitutionsdebatt varit utgångspunkten för henne.  Avhandlingen är inte en samhällsvetenskaplig undersökning av prostitutionen, utan en en idéhistorisk studie av prostitutionens diskurs i ett komparativt perspektiv. Den innehåller mycket som kan leda till debatt, och jag menar att vi inom humanistisk forskning skall välkomna avhandlingar som vågar gå emot etablerade forskningstraditioner. Som idéhistorisk analys bygger den på en solid empirisk grund. 

Ingemar Nilsson                                                                              Bo Lindberg
handledare, professor i idé- och lärdomshistoria                      professor i idé- och lärdomshistoria
prefekt inst. för litteratur, idéhistoria och religion.                    ordf. i betygsnämnden
Göteborgs universitet                                                                     Göteborgs universitet

Sven-Axel Månsson svarar mot slutet av veckan.

Skriv ut PDF!Skriv ut!