<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><rss version="2.0"
	xmlns:content="http://purl.org/rss/1.0/modules/content/"
	xmlns:dc="http://purl.org/dc/elements/1.1/"
	xmlns:atom="http://www.w3.org/2005/Atom"
	xmlns:sy="http://purl.org/rss/1.0/modules/syndication/"
		>
<channel>
	<title>Kommentarer till Ledare SocialPolitik nr 3/09</title>
	<atom:link href="http://www.socialpolitik.com/sla-hal-pa-myten/feed/" rel="self" type="application/rss+xml" />
	<link>http://www.socialpolitik.com/sla-hal-pa-myten/</link>
	<description>Kultur &#38; samhälle</description>
	<lastBuildDate>Wed, 01 Feb 2012 12:16:42 +0000</lastBuildDate>
	<sy:updatePeriod>hourly</sy:updatePeriod>
	<sy:updateFrequency>1</sy:updateFrequency>
	<generator>http://wordpress.org/?v=3.3.1</generator>
	<item>
		<title>Av: Allan Karlsson</title>
		<link>http://www.socialpolitik.com/sla-hal-pa-myten/comment-page-1/#comment-182</link>
		<dc:creator>Allan Karlsson</dc:creator>
		<pubDate>Tue, 23 Feb 2010 21:19:59 +0000</pubDate>
		<guid isPermaLink="false">http://www.socialpolitik.com/?p=1363#comment-182</guid>
		<description>Att bo kvar hemma så länge orken finns kvar är en önskedröm som inte alla kan vederfaras.Jag som med min fru flyttat från gården hade nog helst bott kvar där hos ungdomarna om det funnits hus till det. Om brukar vi säga. Om vi planerat i tid och byggt oss en koja så hade kanske livets slut blivit något annat än det blev sedan flytten.Där på gården hade då min fru fortsatt att gå i skogen, plocka blommor och bär. Haft ett litet trädgårds-land och en liten vävstuga i källaren.
Nu lever hon inte kvar på jorden längre,jag är ensam och levt så i de 2½ år hon bott på ett hem där hon haft det bra när hon inte kunde sköta om sig själv.Det känns ändå tungt när målet för mina täta besök hos henne inte finns mer. Hälsning från Allan.</description>
		<content:encoded><![CDATA[<p>Att bo kvar hemma så länge orken finns kvar är en önskedröm som inte alla kan vederfaras.Jag som med min fru flyttat från gården hade nog helst bott kvar där hos ungdomarna om det funnits hus till det. Om brukar vi säga. Om vi planerat i tid och byggt oss en koja så hade kanske livets slut blivit något annat än det blev sedan flytten.Där på gården hade då min fru fortsatt att gå i skogen, plocka blommor och bär. Haft ett litet trädgårds-land och en liten vävstuga i källaren.<br />
Nu lever hon inte kvar på jorden längre,jag är ensam och levt så i de 2½ år hon bott på ett hem där hon haft det bra när hon inte kunde sköta om sig själv.Det känns ändå tungt när målet för mina täta besök hos henne inte finns mer. Hälsning från Allan.</p>
]]></content:encoded>
	</item>
	<item>
		<title>Av: Kerstin Kärnekull</title>
		<link>http://www.socialpolitik.com/sla-hal-pa-myten/comment-page-1/#comment-167</link>
		<dc:creator>Kerstin Kärnekull</dc:creator>
		<pubDate>Mon, 30 Nov 2009 13:52:55 +0000</pubDate>
		<guid isPermaLink="false">http://www.socialpolitik.com/?p=1363#comment-167</guid>
		<description>Jag vill bara fylla på vad Ingrid Sillén skriver. Själv bor jag i Färdknäppen i Stockholm, ett kollektivhus för andra halvan av livet (40+). Här har vi precis det som Maria efterfrågar - och mer därtill. 50 boende med egna lägenheter men också med 350 kvm gemensamma lokaler, kök, matsal, allrum med internetdator, bibliotek och symaskin, fler gemensamma datorer, verkstads, grön gård och takterass. Det roligaste är vardagssamtalen och allt man får lära sig och prata om med sina många medgrannar!
Kerstin Kärnekull</description>
		<content:encoded><![CDATA[<p>Jag vill bara fylla på vad Ingrid Sillén skriver. Själv bor jag i Färdknäppen i Stockholm, ett kollektivhus för andra halvan av livet (40+). Här har vi precis det som Maria efterfrågar &#8211; och mer därtill. 50 boende med egna lägenheter men också med 350 kvm gemensamma lokaler, kök, matsal, allrum med internetdator, bibliotek och symaskin, fler gemensamma datorer, verkstads, grön gård och takterass. Det roligaste är vardagssamtalen och allt man får lära sig och prata om med sina många medgrannar!<br />
Kerstin Kärnekull</p>
]]></content:encoded>
	</item>
	<item>
		<title>Av: Ingrid Sillén</title>
		<link>http://www.socialpolitik.com/sla-hal-pa-myten/comment-page-1/#comment-145</link>
		<dc:creator>Ingrid Sillén</dc:creator>
		<pubDate>Fri, 09 Oct 2009 09:44:20 +0000</pubDate>
		<guid isPermaLink="false">http://www.socialpolitik.com/?p=1363#comment-145</guid>
		<description>Hej Maria!
Det är alltid lika roligt när SocialPolitik kommer och jag läser med  
stort intresse – inte minst senaste numret. Du skriver att du vill bo i  
kollektiv för 65+ eller så. Några sidor längre fram i tidningen påpekar Mats Thorslund att det där projektet att starta något när man närmar sig pensionsåldern blir lite sent i livet för då kommer alla att vara lika gamla och skröpliga så småningom.

Själv bor jag i ett kollektivhus för alla åldrar och jag tycker  
verkligen att man ska skriva mer om det. Vilka vinster man gör ur alla möjliga aspekter. För barnfamiljer: slippa laga maten varenda dag. För  
ensamstående med barn: barnen får ett stort socialt nätverk och föräldern blir avlastad.
När man bor ensam som jag och barnen har flyttat hemifrån: fantastiskt  
att kunna gå till en matsal och äta med andra och att ha kontakter med alla
möjliga åldrar.

Kollektivhus för äldre, dvs över 40 år, är också positivt. Ett lite  
lugnare ställe som mer påminner om ett ombonat hem än vårt som är lite  
stökigare. Men jag skulle önska att det ändå blev fler kollektivhus för alla åldrar.
Det behövs för att man inte ska hamna i den situationen att nästan  
alla blir gamla och skröpliga på en gång. Sedan kan jag tycka det är synd att vi har för få seniorer i vårt hus. Men det blir det väl så småningom om vi som nu är i 60-årsåldern bor kvar.

Skriv om kollektivhusets fördelar!

Hälsningar Ingrid Sillén
Kollektivhuset Södra Station Stockholm</description>
		<content:encoded><![CDATA[<p>Hej Maria!<br />
Det är alltid lika roligt när SocialPolitik kommer och jag läser med<br />
stort intresse – inte minst senaste numret. Du skriver att du vill bo i<br />
kollektiv för 65+ eller så. Några sidor längre fram i tidningen påpekar Mats Thorslund att det där projektet att starta något när man närmar sig pensionsåldern blir lite sent i livet för då kommer alla att vara lika gamla och skröpliga så småningom.</p>
<p>Själv bor jag i ett kollektivhus för alla åldrar och jag tycker<br />
verkligen att man ska skriva mer om det. Vilka vinster man gör ur alla möjliga aspekter. För barnfamiljer: slippa laga maten varenda dag. För<br />
ensamstående med barn: barnen får ett stort socialt nätverk och föräldern blir avlastad.<br />
När man bor ensam som jag och barnen har flyttat hemifrån: fantastiskt<br />
att kunna gå till en matsal och äta med andra och att ha kontakter med alla<br />
möjliga åldrar.</p>
<p>Kollektivhus för äldre, dvs över 40 år, är också positivt. Ett lite<br />
lugnare ställe som mer påminner om ett ombonat hem än vårt som är lite<br />
stökigare. Men jag skulle önska att det ändå blev fler kollektivhus för alla åldrar.<br />
Det behövs för att man inte ska hamna i den situationen att nästan<br />
alla blir gamla och skröpliga på en gång. Sedan kan jag tycka det är synd att vi har för få seniorer i vårt hus. Men det blir det väl så småningom om vi som nu är i 60-årsåldern bor kvar.</p>
<p>Skriv om kollektivhusets fördelar!</p>
<p>Hälsningar Ingrid Sillén<br />
Kollektivhuset Södra Station Stockholm</p>
]]></content:encoded>
	</item>
</channel>
</rss>

